Linodling förekommer i många delar av världen. De största odlingsarealerna finns i Kanada, Kina och Indien. Man skiljer på oljelin – som i Sverige huvudsakligen odlas i Skåne och Östergötland – och spånadslin för textilindustrin som i Sverige odlas bl.a.  i Hälsingland.

Oljan utvinns genom att fröet pressas i en skruvpress. Oljan kan vara kallpressad eller varmpressad. Den kallpressade oljan pressas direkt i skruvpressen och de mesta föroreningarna stannar därmed i presskakan. Det varmpressade oljan framställs genom att fröet krossas och upphettas med ånga innan den pressas. Det innebär att mer föroreningar följer med i oljan. Vid kallpressning får man ut ca 25 % av frövikten i olja mot ca 30 % vid varmpressning.

Rå linolja
Den råa linoljan har mycket låg viskositet (är mycket tunn och lättflytande) och tränger därför väldigt bra in i trä och andra underlag vilket effektivt hindrar framtida fuktinträngning och röta. Linolja torkar genom oxidation, dvs en kemisk reaktion med syre, och den tunna, lättflytande råa linoljan har därför relativt lång torktid.

Kokt linolja
Kokt linolja kokas egentligen inte i bokstavlig mening utan upphettas i slutna kärl till ca 150 grader samtidigt som man tillför syre (och ibland även torkmedel) för att den skall oxidera snabbare. Den kokta linolja har högre viskositet (är tjockare) än den råa och är därmed ett bra bindemedel för färg^pigment.

Linstandolja
Linstandolja framställdes förr i tiden genom att linoljan fick stå framme i solen under lång tid. Oljan oxiderade då under lång tid och blev tjock och ljus. Idag upphettas linoljan, utan tillförsel av syre, till 280 – 290 grader vilket gör att oljan polymeriseras utan oxidation. Fördelen med att använda den polymeriserade linstandoljan i färg är att den ger färgen ett tåligare ytskikt än den kokta linoljan.

Frågor & Svar

HÄR kan du läsa fler frågor och svar om Linolja och Linoljefärg i Svenska byggnadsvårdsföreningens frågeforum.